Platina
Platina är en av fyra ädelmetaller som används som bl a investering. Denna metall är dock inte lika välkänd som guld eller silver, men har ändå intressanta egenskaper och en sällsynthet som gör den mycket värdefull.
Historia
Platina förekommer naturligt i sanden i vissa floder i Sydamerika, och användes av befolkningen redan innan européer landsteg första gången. I Ecuador har man hittat föremål tillverkade av en legering bestående av vitguld och platina.
Första gången metallen omnämndes av européer var dock 1557 av italienaren Julius Caesar Scaligus som skrev om en ädel metall hittad i sydamerika “som ingen eld eller spansk list lyckats smälta”.
Detta var något som väckte intresse hos kemister i Europas länder. Det blev svensken Henrik Scheffer som år 1751 erkände platina som det kända sjunde elementet som hade existerat fram tills dess. Han var även den förste människa som lyckades smälta den hårda metallen, som har en smältpunkt vid 1768.3 °C.
År 1786 ordnade Spaniens kung Charles III ett laboratorium åt Pierre-François Chabaneau för att stödja honom i hans forskning med platina. Till slut hade han lyckats rena metallen och insåg dess potential pga dess böjlighet och motståndskraft mot slitage, vilket skulle bli utmärkt för att producera t ex smycken och tackor för investerande. Detta blev starten på den s.k. “platinaåldern” i Spanien.
När kännedomen om platina spreds i Europa samt möjligheterna att bearbeta metallen ökade, steg även efterfrågan. Under 1700-1800-talet började man producera laboratorieinstrument i platina. Deglar till fönsterglas blev ett annat stort användningsområde, något som än idag förbrukar tusentals troy ounce av platina.
Man började även använda platina till vapendelar samt tidiga batterier. Metallens extrema sällsynthet bromsade dock dess utbredning inom olika användningsområden, särskilt när Colombia år 1820 upphörde med sin platinaexport pga frigörelsen från Spanien. Lyckligtvis för den växande industrin dök en ny leveratör upp: Ryssland.
År 1822 upptäcktes stora mängder platina i guldfälten vid Uralbergen. Eftersom efterfrågan i Ryssland och även i övriga världen fortfarande var mycket låg, beslöts att platina skulle göras till en monetär metall. Under de kommande åren präglade den ryska regeringen därför nästan 500 000 troy ounce platinarubel. Det var denna handling som visade världen att platina inte enbart var en industrimetall, utan även en värdemätare liksom guld.
