Platina som investering
Under 1970-talet ökade priset på platina radikalt, vilket ledde till att Japans ledande handlare av ädelmetaller, Tanaka Kikinzouku Kogyo KK, introducerade små platinatackor för investerare. Dessa var på fem och tio gram, och tillräckligt lågt prissatta för att locka folk att köpa.
Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet spreds intresset för platina som investering även i Europa och USA, tack vare ännu högre priser. Johnson Matthey och Engelhard började producera platinatackor på 1 och 10 Oz, och senare följde även Degussa. Utbudet av platina för investerande utökades och finns idag både som mynt och tackor av olika storlekar.
Priset på platina kan vara mycket volatilt jämfört med t ex guld eller silver, då det främst styrs av efterfrågan från industrin. Priset tenderar därför att rusa inför högkonjunkturer då bilindustrin brukar gå bra, för att falla tillbaka vid ekonomiska oroligheter eller lågkonjunkturer. Att investera i platina skall därför inte ses som en lika trygg investering som guld (som ofta går tvärt emot börsen), men kan vara en bra krydda i ädelmetallportföljen. Köper man vid rätt tillfälle kan uppsidan dessutom vara betydligt större än för guld.
Dess extrema sällsynthet och industriella efterfrågan gör att priserna kan komma att rusa om utbudet sjunker eller om efterfrågan ökar i framtiden.
